oj vad känslorna har svängt idag. ska byta jobb. så är det. blir fint. men det har blötts och stötts något fruktansvärt och det har varit jobbigt. riktigt jobbigt. att inte veta vad som riktigt händer. och att ingenting jag gör kan påverka. inte bra för ett kontrollfreak. skönt på ngtvis att veta vad som gäller. och sen köra. för det ska jag. och jag ska va bra, minst lika bra som nu. kan på ngt sätt se framemot lite ledighet nu.

har så himla bra minnen från nuvarande jobb. ska stoppa ner dom i min mentala minneskista för att plocka fram vid lämplig tillfälle för att sitta och fånle. underbart att få arbeta med så bra människor. lyx.

rättar som en galning men högen blir inte mindre. bara mer ostrukturerad. åh terror.

dagens hiss:

min unge för att hon kastar sig runt halsen på mig när jag kommer hem. säger " jättekram". men oj mamma vad fin du är!" (hon har helt fel, är trött som en överarbetad gnu och ser förjävlig ut) hjärtat smälter

dagens diss:

känslostormar

tydligen är det endast jag som är galen i den låten. 19åringen dissade den hårt och lillan sa att den var tråkig. jaja. istället blev det traditionell julmusik när vi gjorde pepparkakshuset. daniella pimpad ena sidan, och 3åringen den andra. och de var lika engagerade och glada. daniella tröttnade faktiskt först. ja, jag fick äran att klistra ihop huset. och så klart brände jag mig. gör ju ont så inåt helskotta. har lovat den stora att vi ska göra tryffel. hmm, undrar om jag verkligen tänkte efter där. kladdigt, men gott. klart man offrar sig för kidsen.

verkar för övrigt bli väldigt mkt jul i år. jul hos morsan, jul hos ewa och jul här hemma med kidsen. ska se till att dela upp lillans leksaker så hon får lite varje dag. önskelista: inte komplett än. långt ifrån. har ingen aning om vad jag önskar mig.

önskar mig:

fred på jorden

kärlek i massor

underbara barn

varma tofflor ( härligt medelålders. i like)

en ring

en bra bok

en schysst film

svindyr hårinpackning

aloe vera gelly

kläder

knivslip

bra kokbok

haha, kom på en del ändå. inte illa.

ja jobbet. fanken huvet snurrar av alla tankar. positiva och negativa. inser att mina kollegor är grymma, och mina ungar likaså. och det är ju så. de blir ens ungar. de kommer en skrämmande nära. väldigt fort. jobbigt det där. det i kombo med urkallt väder gör att min hy tudligen revolterar och poppar upp finnar överallt. värdelöst. trodde jag kunde få slippa skiten nu när jag inte verkligen inte är tonårshormonell. eller är jag? gillar ju sean banan på ett härligt ohämmat ironiskt tonårsvis.

helgen bara drog iväg och jag gjorde typ inget. tur det kanske.  skallen har varit full av tankar av  jobbiga avsked, tankar att ingen jävel egentligen bryr sig, att jag sviker folk, och förväntan av vad som komma skall, och de kommer besvikna. tänk om det tror att jag kan mer än jag kan. alltid rädslan för att misslyckas som gnager mig i nacken. otillräckligheten.  och ändå på, det kommer nogbli så braför alla. min elever kommer nog smakfullt sakna mig i två veckor,sen glömmer de mig, och blir överlyckliga över den nya. ( som det ska va, men ändå.vem vill bli bortglömd?) Fast det är ju så, ingen är oersättlig, och det tror jag inte men ngt mittiemellan. minns mig fyra veckor.

satt och trallade på denna låt i bilen, och insåg vilken otroligt snuskig text det var.  och typ kidsen trallade på den när den var som hetast.

elever, kollegor ( och above all, jenny. say no more). och ni andra som förgyllt min vardag i 2,5 år. ...  kommer sakna er ofantligt. och ja, jag vet om att jag är ersättningsbar. det är inte det. och inte det heller att det inte kommer bli bra för mig heller, och att det kommer bli nice med det nya utan. just det här. att inte riktigt känna mig klar.  har så mkt mer jag vill hinna med. helvete...

är så himla dålig på separationer, blir gråtmild och jävlig. gäller alla klasser som jag ngn gång haft.  och kollegor som jag inte riktigt vill släppa.  alla lämnar ett så tydligt avtryck. om dom bara visste. dör en smula.

vibbar in green day. känns lite så här

...typiskt. men ändå så klart. visste det ju. men himla trist ändå. men bara att bryta ihop och komma igen men ändå. har investerat så himla mkt tid,känslor och allt. ja, men det blir nog bra ändå. på ngt vis. men just nu,orättvist.

sen finns det ju ljus. och det ska bli kanon.men ändå, feelingen i magen. lite som den stackars ungen som jag mötte utanför dagis idag, lite magsjukefeeling. ( hoppas hoppas, jag slipper den skiten. hatar kräkis)

shit har typ overload i skallen.så himla mkt meck just nu. och saker som jag måste ta ställning till och förhålla mig till. fan vad mkt enklare det var när man var liten. men det var ju en hel del drama då också. vem ska ha den blåa krattan och så vidare.

har dessutom så sjukt många andra måsten så jag blir knäpper. nej, drömmer mig bort till enklare stressfria dagar med isfria vägar och bra 90 -tals gung. strålande sol och glada barn som leker utan bråk.och en schysst pool. och vem vet kanske lite san tropez i glaset. go go.