alltså det slår aldrig fel. varje gång jag är lite slutkörd. förkyld eller inte riktigt frisk. jag bölar åt allt sentimentalt skit som går på tv. biggest loser, extreme homemakeover. och idag råkade jag slå på TV och där var svenska hjältar. och jag grinar loss åt skiten. trots att jag kräks åt mark och hans jädra medelålderstråk gråa kostym. så jag åker dit på skiten. ofelbart. och det är så patetiskt. inte för andra, men för mig. för jag gråter ju inte. men ändå när jag är så här så verkar det som en jädra mur brister. om ngn skulle säga att en hamster har dött, så bryter jag ihop för det också. galet.

lucia idag. lillan var grym. kollade med daniella. väldigt få barn. alla är hemma är kräks. som lillan gjorde i helgen. men hon kom inte springande innan ( som hon alltid gör.) hon kom med de andra barnen. hon sken upp som en sol, gav mig världens kram. och sen sprang hon tillbaka för att sjunga. och det har nog aldrig funnits en finare unge ( ja, jag vet bara typ alla andras ungar som också var bedårande idag på olika lucior i hela jäkla landet, men du hajjar).  hon skällde lite på en annan unge för hon tyckte han skrämde bebisarna nör han sjöng för högt. men så underbart att se henne våga, och vara så stolt. älskar skruttan.