ibland kan svaret vara så enkelt. min unge som för första gången vågar vara med och uppträda på dagis. hon är sjukt stolt över det, och står och vinkar som en galning två meter framför mig. och jag blir så glad att jag nästan bölar. sen att hon ser ut som en lite tok i tomtemössan alldeles dör långt ner spelar liksom ingen roll då.

jag har haft en riktigt bra sista dag på jobbet ( för den hör gången. man vet aldrig om jag dyker upp igen, men denna termin var den sista på ett tag). eleverna på bra humör. vem blir inte det när man vet att man ska få ha ett låångt lov. ibland känns dagen bara som en lång utfyllnad, men det gick kanon. vi hade det trevligt. gitarrspel och lite musiktävling som jag blev halvansvarig för. ( och jag blev blyg, haha. intressant.) och person sjöng 800 grader som en punkgud. kan det bli bättre. delade ut betyg, och fick kramar. blev lite sentimental där ett tag, var tvungen att hejda mig själv för att inte dö en smula in public. ville så himla gärna vara med hela vägen in i mål. men nu blev det inte så. men ändå, är så nöjd med det jag har gjort ( för det mesta) och tydligen har jag satt ett stort avtryck genom en oneliner: HÅLL KÄFTEN!

gick sen ut och åt med ngra kollegor är så trevligt att bara sitta och snacka skit. känns faktiskt inte som slutet.utan som att ngt annat fortsätter nu. och det gamla hänger med. blir bra.

We'll meet again, don't know where, don't know when,
But I know we'll meet again, some sunny day.