haha. inser man har bra vänner. som man kan chocka och sjunga med i bilen, och träna. och sen inse att vi inte riktigt orkar fullt ut, men tar en omväg hem för att det är nice att snacka lite.

tankar om män

det är lite galet. linda b stänker till med en schlagerdänga som får carola att känna sig lite för hipp. ( ogillar dock dom gula lackstövlar. oja, en stackars *ora fryser om benen). vad är det som gör att lindas låt går hem i folkhemmen. (kanske just för att hon känns lika farlig soom kalles kaviar, mild variant) eller för det hon sjunger om? är det många tanter som sitter där ute och fantiserar om en fast lite yngling att få klämma på? vill man ha det? eller vill man ha en trygg FAMILJEKARL?

tror att man vill ha allt. kanske inte en 20åring. inte JAG iallafall.

en man som är känslig, förstår mig. kan sätta sig in i mina känslor, visa empati. vara händig, tycka om matlagning. vin. kan vara social, intellektuell, snygg, snäll. ja, inte så mkt att leva upp till alltså.

känner mig ju tyvärr motvilligt medelålders. men tycker ändå att jag inte riktigt behöver skämmas än för att jag är helt ute, eller försöker klä mig som kidsen. men hade inte lagt fram kläder imorse. och det blev kaos. jag såg fet ut i allt. eller annars var det för litet. men skulle väl inte om jag nu skulle bli tvungen ge mig ut på singelmarknaden med stora förhoppningar. andrahandsvärdet på singelmammor är väl inte skyhögt. ( visst, det finns underbara karlar som inte alls skulle bry sig, men på ngt sätt inbillar jag mig att man inte skulle stå i första line-up. får en känsla av det. hoppas jag har fel.

såg i aftonbladet att om hon är snyggare än honom så håller det inte. har hållt ihop med min karl i 7 år. vet inte om det betyder att jag är asful.