älskar dessa hårdbotoxade bruttorna. grymma helt enkelt. sista säsongen nu. gissa om jag njuter. underbart. ska se programmet som gick igår.

vem jag är lik? troligtvis en kombo av bres svårtillgängliga inre och önskan av att allt ska se så himla snyggt ut på ytan. ( men min yta är ju kaos, så det stämmer inte). men jag har absolut susans klantighet och stora käft. och mitt vardagsliv påminner om lynettes mammakör, ständigt lite kaos och försök med att vara en bra mamma.  och just ja gabys bitchighet finns också. och det är väl det som är storheten. igenkänningsfaktorn. klockrent.

lillkillen har egna vakentider. han tillbringar nätterna med att gnälla, äta gråta, ha ont i magen och skita. inatt var han vaken och ledsen, arg och hungrig mellan 1-5.dagtid så passar han på att sova. jag skulle ju också kunna sova då, men icke. för lillan ska till dagis. och hon går upp 7.30 ungefär när lillebror somnar in för "sin" natt. så efter lite frulle och hot så beger vi oss till dagis med en sovande bebbe. när jag kommer hem är jag dyngtrött men kan ändå inte somna. så jag såsar omkring hemma utan ngn riktig struktur eller ork att ta tag i ngt ordentligt. bara lite planlöst plockande. vill vara så himla mkt mer effektiv. försöker titta på top model men hänger inte med för handlingen är för komplicerad. hajja, då är man trött. men det är ändå inte ens mätbart med de två veckor som vi tillbringade på eftervården med bebben. den tröttman kommer jag förhoppningsvis aldrig uppleva igen.

hämtar N på dagis kl.15 och hon är glad och pigg och jag har en hamrande huvudvärk och orkar knappt hålla ögonen öppna. jag jobbar stenhårt på att inte bli skogstokig när hon krånglar på vägen hem.

och så föreslår hon att vi ska göra en efterrätt. chokladpudding får det bli. och hon är bara så satans underbar och företagsam så jag blir alldeles varm i hjärtat. sen äter hon upp en galen massa korv som jag ska ha till korvstroganoffen, men skit i det liksom.

och bebben, han "ler" ett snett litet leende, och allt nattgnäll är förlåtet. så enkelt är det.

endast en procent av de barn som föds i den vecka som lillkille föddes i klarar sig inte. det är ju ingenting. med andra ord klarar de flesta barn sig. men att va den där enda procenten. fy fan.

gick sönder på så många olika sätt när killen hade svårt med andningen och fick syrgas. att se hans lilla bräckliga bröstkorg kämpa för att kunna få tillräckligt med syre. vill aldrig uppleva det igen. dessutom hade han sond för matningen och hade gulsot, och blåa fötter pga all satans provtagning. och ändå var han inte ens i närheten av den dära procenten.

(japp, jag har börjat  bearbeta nu. lite smått. känslor, jag har såna)

älskar så klart mig bajsmaskin. och han har gått upp till 3 kg nu. som en riktig liten bebis med lite hull. fan vad snygg han är.

fan, hade seriöst glömt bort hur mycket bebisar skiter. det är satans mycket. hela tiden. fatta att blöjtillverkare älskar bebisar. åååååååååhhhhhhhhhhh.....

höll precis på att byta blöja och upptäckte att grabben höll på att stånka lite och lyckades på ngt vis hoppa undan från den bajsattack som kom direkt ur rumpan. kände mig riktigt nöjd över att slippa bli nedbajsad. det är aldrig skoj. vänder mig om och trampar i ngt kladdigt, bajs på golvet. och han har även lyckats bespruta häpnadsväckande stora delar av pippitältet som står uppställt en hel satans meter bort. kul.

idag har vi haft besöksdag. så trevligt så. först kom fredrik och ulrika. fika och lillebrorsmys. och underbara ulrika satt och pusslade med N. underbart att sitta och snacka skit, och bara få vara.  efter det kom ida och thelwin på visit. minst lika trevligt. synd att de åker hem till borlänge tidigt imorgon. N blev aningens för speedad och började röja runt. och skrika. hatar det. men man måste liksom förstå att hon måste få bli lite utåtagerande för hon behöver det. en lillebror är ingen lätt pryl för en liten. det är tufft. och hon är världens snällaste mot bebben. men måste ibland bita mig i läppen för att inte skälla ut henne helt galet. sen satt hon med bebben iknät och bara sniffade på hans lilla huvud, och myste. då kändes allt överlevnadsbart igen.

nu är hon på ingbofestivalskalas. med thelwin. och jag saknar henne. fast hon var här alldeles nyss. nu är det bara jag och bebben hemma. kanske ska äta lite. och sniffa på hans lilla huvud.

dagens hiss:

simplicity

att jag faktiskt uppskattar det jag har. äntligen. och det är en konst i sig. jag är nöjd. nöjd med jobb, liv, kollegor, vänner,familj. och inte minst mig själv. (trots gravidkg som inte ramlat bort). och det är inte illa. demonerna verkar vika hädan. jävligt klyschigt. men fan vad bra jag har det.

dagens diss:

vind.

de som aldrig har ammat, så galet osexigt, vet inte hur ont det gör när man får mjölkstockning, och tuttarna blir knallröda, och hårda som bowlingklot. dessutom så gör det så ont att man håller på att svimma och man måste gå omkring med armarna rakt ut från kroppen för att det gör så jävla ont att ens nudda bröstkorgen.  och var kommer vinden in? jo om det är kallt, eller blåsigt så japp, då kommer den som en objuden gäst. aja

så här är det jag är ju inte kille, men för mig så ser denna inte vidare upphetsande ut. det är en form av påse som ska fyllas med vatten, helst 37 gradigt vatten, för att bli en bekväm temperatur misstänker jag. sen ska snorren in där, och man ska köra. efter uträttat behov ska man ha sönder påsen och slänga den. väldigt viktigt att komma ihåg att ta ut snorren innan man börjar klippa i den. en påse, 39 kr, engångsbruk, glöm inte det. lite sorglig grej tycker jag.  vad är det för fel på en traditionell handtralla? ;) men som sagt jag är ju inte kille.