jag är en bokmal. älskar älskar älskar att läsa. fakta, skönlitteratur,mest lättillgängliga chic lit till tungt mörka djupa alster, och ungdomsböcker.  jag älskar även att köpa bäcker som jag ska läsa "sen". och jag tror att sen är nu. har blivit sugen på att läsa och har faktiskt hunnit läsa 2 böcker.  och bara för att jag har hunnit läst dom så kommer jag nu recensera de böcker som jag läser under min mammaledighet.  kan vara intressant att titta tillbaka på och även ge ngn eventuellt ngt boktips.

Torsdagsbarn av Sonya Hartnett

Jag började läsa denna boken i höstas. en kollega frågade vad jag tyckte om den. skit, sa jag. jag hajjade inte riktigt varför de lovord som stod på baksidan. det var en trög bok om en jädra jeppe som grävde tunnlar under marken, och en fattig tjej och hennes familj. efter halva boken fick jag ändra den åsikten. så sakerliga så upptäckte jag bokens storhet och på ett lågmält sätt drog den in mig i handlingen och jag kom på mig själv att fundera över dessa människors situation och hur de hamnat där de var, även när jag inte läste. jag kom på mig själv att längta efter en stunds läsning. att jag först tyckte boken var skit var för att jag utgick från att boken var yet another sobstory, vilket den inte alls är.

boken handlar om en fattig familj i australien under 30-talet. de är en stor familj som främst livnär sig på kaniner. tin är en speciell pojke som börjar gräva tunnlar under jorden. detta tunnelgrävande är så himla märkligt men de har en stor betydelse för förloppet av familjens historia. harper, en av döttrarna i familjen, är berättarösten i boken, och man känner hennes svärta och sorg i den situationen de befinner sig i. hopplösheten, och utsattheten blir så verklig att den nästan är plågsam att läsa. men författaren förmedlar detta subtilit utan att på ngt vis skriva läsaren på näsan. hon lämnar utrymme för läsaren att själv tolka vad hon vill säga.

hartnett är inte den första att tolka fattigdom i en ungdomsberättelse, men den här berättelsen känns unik i sin form. betyg känns onödigt, för denna bok bör läsas. men med medvetenheten om att det inte är en "vanlig" bok, utan en betraktelse som berör.