Nej nån guldgrävarvän kommer jag aldrig sakna
Nej en god vän går först

Respekt till alla dom som använder ordet tjommar i sina texter.

efter ytterligare ett tillfälle så är det bara att erkänna att jag är surrig som tusan. påminner lätt om en gammal tant med alzheimers. jag börjar babbla om ngnting som jag tycker är tydligt, men lyckas surra till allt så dels ingen fattar, vilket flera påpekat att jag aldrig kommer till poängen, eller det jag säger går att missuppfattas.

vad det beror på? troligtvis pga att jag inte sover om nätterna, eller på dagarna heller för den delen. och att jag har för mkt i skallen. om man ska iväg så ska man ha grejer med till lillan, bebben och mig. och då kan du ge dig satan på att jag glömmer till minst en person. och när jag ska berätta något så skippar jag ngra led i informationen så det blir annorlunda än vad jag tänkt. och sen lite senare upptäcker jag att nähä,det blev visst lite fel. åååh, jobbigt.

jag brukar faktiskt vara hyfsat redig.

och inte bara det. jag håller inte tider. förrut tyckte jag mig var bra på tider att vara klar med allt som ska göras. nu är jag så ostrukturerad att jag mest bara river omkring och är halvfärdig när jag egentligen borde iväg. som idag när vi skulle iväg med emma. jag hade planerat så jag skulle vara klar i tid. men icke. sen k*kade bebbens bilbarnstol. skitgrej. men tillslut kom vi ut i skogen, och kantareller blev det. men naturligtvis så glömde jag vantar till både mig och lillan. fryser fortfarande. misstänker att lillan också gör det.

liksom inget kan bara flyta på. hur länge ska det vara så här?

blir dessutom stressad satan utav att röra till saker så dant. helskotta.