ibland är det så himla skönt att inte diskutera sverigedemokratier, dödsstraff, den ekonomiska utvecklingen, utan bara helt enkelt snacka skit. idag hände det. ngra tjejer snackade killar. vad är snygg kontra osnyggt. jag har inte riktigt hajjat att jag har haft en typ. men börjar väl inse att det kanske jag har. (självklart är mannen i mitt liv the best ever. han gillar förresten meg ryan, och terri hatcher så han kan nog ta att jag också tycker saker. )

jag har nog två typer som jag gillar.

sunktypen. de smala tärda männen med genomskinlig hy och troligen lite rökhosta a´ bret andersson eller oscar linnros.

sen är det hunktypen, nej inte muskelpumpat skit till max, utan mer fysiskt snygge snubbe. gärna lite grovhuggen ( ingen barnungestil som orlando bloom, eller judd law), utan MÄN. och sätter man på sig hockeyrör så blir man 100% snyggare än innan så är det. och det var här jag nog kom fram till att henrik lundqvist, he is da shit. snygg på alla sätt så det så.

och nej, man ska absolut inte objektifiera varken kvinnor eller män. men i tanken kan man väl göra det ibland, och tycka att utseendet är viktigt. och det är det väl, men bara ett snyggt yttre funkar inte så länge i ett förhållande ( fråga Bingo rimér som skriver om sitt ex natasha Peyre).

men pratar precis med martin om henrik och han berättar att han tydligen är väldigt trevlig också. perfekt med andra ord. martins vän har träffat honom och hängt med honom i två dagar. så nu har jag henkes mailadress. ifall maken skulle dumpa mig får jag väl skicka en photoshopad bild på mig själv och hoppas på det bästa. ( eller skiter nog i det)