Vissa saker gör ont. Det här fucking året gör ont. Att inte få sova på nätterna. Att gå omkring och bära en gallskrikande bebis som kastar sig av och an och i panik försöker komma ur ens grepp för att i nästa sekund vilja krypa upp igen mellan 0100-0230 är terror. Men jag är för trött att gråta. Gråter jag tar det längre tid att somna igen. När den första matbiten Sen i lördags slinker ner idag känns det som en seger, löjligt. Magsjuka suger men överlevnadsbart. Det mesta är ju det. Men inte allt. Och vetskapen om det gör så satans ont.

Att ringa till en person som man redan innan vet kommer börja gråta för det man ska säga gör ont. Får mig att vilja gråta. Men det gör jag inte. Jag gör som jag alltid gör. Blir tung och pragmatisk, praktisk kall hård. Skalet på. Men ändå. När hon gråter och det känns som det är mitt fel. Det är hemsk. Det skär och gör ont. Ocv jsg vill så gärna liva att allt blir bra, men det vet jag inte. Kan inte lova. Men gråten uteblir. Och jag väntar. För den kommer att komma. Gråten. Ful och hulkande.

Älskar alla de som förtjänas älskas lite mer idag och de dagar som kommer.

2013 levererar inte so far

Igår flydde vi sjukan och hemmet, jag och n1. Vi drog till Sala och gick på Sunes sommar. Efter det skulle vi till min kusin och hälsa på henne och hennes barn, engeline och Emanuel. Dum som jag var sa jag det innan vi åkte så n1 hade lite myror i brallan och svårt att koncentrera sig på filmen för hon var rädd att vi inte skulle hinna till e och e innan det blev natt.
Trots ängslan trivdes hon. Läckert att få köpa popcorn i luckan, och sitta i en stor biosalongen.

Efter det åkte vi till trippel e. N1 drog upp direkt och lekte och jag fick hänga med min kusin. Supertrevligt tyckte alla.

Skönt att få komma ut och lufta oss från lillkräkan, och n1 fick leka med jämnåriga. Perfekt.