Sommar har det varit. Solen har varit där bakom molnen. Regnet har dominerat as u all know. Men även färja till och tivoli, havsbad och, stughäng i pärnu, Estland med mina föräldrar jordgubbs-, kantarell-, blåbärsplock, möten i skogen, myggjävlar, furuvik, och bad i pool och dalälven. Skönt kompishäng för stor och liten

Jag pratade med en manlig person för ngn dag sen och frågade honom hur det var. Han svarade att han tyckte det var hemskt att vara ifrån sitt barn. På riktigt hemskt. Och det var så naket ärligt och helt underbart. Började nästan fulgråta där och då. För ALLA barn borde ha rätt till en förälder som håller på att bryta ihop utan dom. Alla borde ha rätt att bli galet älskade.

Och vi föräldrar borde bli bättre att säga det/ stå för att vi faktiskt saknar och vill vara med våra barn. För det vill jag. Jag saknar mina barn så mkt ibland.
Ibland kommer det över mig så mkt att det gör fysiskt ont.
Till saken hör ju även att jag bara jobbat i 3 veckor hittills så det blir bättre. Klumpen blir mindre och mindre. Men just nu är det ibland jobbigt. Och det står jag för.

Inte det att jag inte trivs på jobbet för det gör jag verkligen, med både stora och små... Och jag är satans bra på mitt jobb, och är i mångt och mkt stolt över det jag gör. Och det är mina barn som gör att jag gör ett bra jobb.