ett liv släcks. bara så där. och flera liv förändras för alltid. vänner, familj kommer alltid tänka , fundera hur det kunde ha varit. finns det ngn tröst i detta? tycker att det är så inåt helvete galet, vansinnigt att sådant händer. men det gör det. och vi kommer ut på andra sidan. till slut. men med ett stort tomrum som aldrig kan fyllas. lider med dom som imorse fick ett stort tomrum som aldrig kan fyllas. och vet, att ngt värre än detta kommer jag inte vara med om i min yrkeskarriär. höll på att kram livet ur mina hjärtan. utan dom är jag ingenting.  och ngn annanstans finns det ngn som måste fortsätta utan ett av sina hjärtan. 

( känner att jag inte har vettiga ord för att beskriva allt jag känner men var tvungen att skriva ngt. så fullt att tungt skit i skallen. mår skit. men inget jämfört med de nära. helvete vad värdelöst.)