städa, tvätta, borsta tänderna, gå på bibblan, leka med min unge, laga mat.

KOMMER ATT GÖRA:

borsta tänderna, ställa undan frukosttallriken, plocka upp den bifogade instruktionspappret till den nya medicinen som ngn har knögglat ihop och kastat på golvet som en boll, kanske orka kasta in en tvätt.

mår faktiskt lite bättre idag. har mindre än 38 graders feber. lyxigt, men ingen ork till ngt. har en krypande VILLkänsla i hela kroppen, men mår så jävla pissigt att det fan är hel otroligt.min älskade unge frågade mig igår, om jag trodde att jag skulle orka leka snart, fan dör inombords. har inte orkat läst saga, leka, lägga henne, inget. fy satan vad pissigt. längtar efter att kunna gå ut och få mysa i värmen.  men snart så. annars blir jag galen.

ja, jag vet, jag har ju "bara" en lunginflammation, det finns såna som aldrig kan leka eller gosa med sina barn. men för mig, min lilla egovärld är detta skitjäklapissjobbigt att se hennes bedjande blick, " kan vi inte göra ngt? när ska du bli frisk?"

snart ska lillan och pappan åka iväg på lite skoj. och jag vill med. men nej, inte då jag måste stanna hemma och sova. fy fanken. det är faktiskt synd om mig. så då var det sagt. lite självömkan i dess renaste form.