Inser att vi nu är inne på fjärde veckan med sjuka barn. De sista veckorna har vi varit hemma med halsfluss och nu influensa. Kul. Och jag har nojjat, beklagat mig och imessat med Martin. Och han har liksom svarat "rätt"., inget dravel. Han är nu kung på barnsjukdomar och vab så han kommer kunna allt när han får egna barn.

Igår krisade det lite extra och det blev Barnakuten med lillen. Och Martin fanns där via iMessage. Knäppt, absolut. Men så himla rätt. ( självklart finns andra och det är jag grymt tacksam för utan er är jag bara en patetisk fetthög )

Och idag helt plötsligt slog influensan ner som en blixt hos n1. Glad,sprallig utbyttes till nackont och hög feber på en timme. Skickade sms till m och sen Martin och övriga. Blää. Beklagade mig nojjat om att själv bli sjuk Och han suckade på rätt ställen.

Sen när m kom hem tog han med posten. Har inte ens orkat gå ut idag.
Och där låg ett vadderat kuvert. Kände direkt igen Martins handstil, och i kuvertet låg fem fab kexchoklad. Blev satan helt tårig. Precis vad jag behövde, lite uppmuntran utöver det vanliga. Mumsade i mig en hel utan att dela med ngn lyxigt
Tack som fan.