Började dagen med en pytteliten sovmorgon och sen gratta underbare bästaste n2. Han fick en bobbycar med släp och en fjärrkontrollmoj som spelar och badleksaker och kläder.

Tänk att för ett år sen så kom han. Helt plötsligt och oväntat kom han. Och efter det följde 2 jättejobbiga veckor, som jag inte för alla pengar i världen skulle göra om. ( och ändå finns det verkligen andra som har det mkt mkt värre) bara tanken får det att knyta sig i magen. Trots att det har gått ett år. Och resultatet blev så bra.

Ngt gick sönder och är inte riktigt helt än. Jag blev skärare. Huden blev tunnare. Och efter sommarens popcorn är huden nästan genomskinlig och ful. Och jag är mkt räddare. Och fulare. Både utanpå och inuti.

Men han är bäst underbar, dregglig och helt ljuvlig och för var dag läker han mig litegrann med små kladdiga fingrar och vackra leenden.

Efter firande blev det begravning för min farfar. Det gjorde ont. Mkt mer än väntat ( vet inte vad jag trodde egentligen hade inte tillåtit mig att stanna upp och känna efter) och jag fulgrät som ett litet barn och hela kitet och jag skämdes bara lite för min nakenhet inför främlingar.

Och jag träffade farfars son från tidigare liv. Och jag sa det jag alltid velat säga. Att jag längtat efter att få träffa honom. Och jag fick det nu. Det var fint. Fint att jag släppte ut barnet som så gärna ville träffa min "farbror" och lät henne säga hur mkt hon längtat efter det här mötet. Stort.