Ibland så imponerar han lite extra,m. Faktum att han pallar med mig med alla mina fel, brister och olater, är fascinerande i sig.

Sidspår: dessutom städar han som fan, spar alla lönespecar, och arkiverar tråkiga saker, så han får mig att vilja gömma mig på övervåningen när han drar igång med storstädningen, har hänt tyvärr, true story, skämskudde på det.

Hursom helst men mest är han klok. Han sa åt mig angående min upprördhet om begravning kontra födelsedag; kan du ändra på det? Om det inte går är det värt att lägga ner energi på ngt som du inte kan ändra??? Är det värt det???

Nä, klart det inte är. Kan inte hjälpa att min släkting är en idiot. Kommer han ändra sig om jag pratar med honom? Nej. Nä, gruvar mig idag sen får det va så. Hade gärna vilja ha lite tröst och bekräftelse på min självömkan, istället fick jag rationella handfasta råd. Aja.

Nä nu blire godis, light cola eller vin, och lite jobb.

min farfar har dött.satan jävla skittrist kan man säga. oväntat? nej, men helt enkelt jobbigt. kort sagt.

får veta att en "kär släkting" har bokat in begravningen på n2 födelsedag. obs hans första!!! så vet n2 om att han fyller då? nä, inte alls. men jag vet. jag är fucking jävla påtagligt medveten om att han fyller då. och då har jag ett val aningen firar jag min son, med vår familj minus morsan och farsan för då är dom på begravning, och sitter och tänker på att jag inte är på begravningen och får ångest över det. eller annars går jag på begravningen vilket jag vill och visar den respekt förmin farfar som han förtjänar, och sitter och mår dåligt eftersom n2 blir bestulen från sin födelsedag. kul val. kul som fan. hora. (japp kolossalt omoget att skriva det, men det beskriver min uppfuckade hjärna just nu).