myser i babygymmet. en klar favvo.

hektisk lördag, men ack so fun. började med besök av världens bästa tea med familj. kidsen lekte, brottades och spelade pingis. hyperspeed, on, kan man säga. trevligt var det, så det var nästan värst hörselskadan som kom på köpet.

sen drog vi till mor och far för lite tidigt  fars dag firande. innan dess sprang vi in och röck ( dialekt,va?) åt oss lite grejer på kappahl till bebben, köpte ett pingisraket till lillan, och länsade apoteket. allt detta på under en kvart med två barn i släptåg, själv imponerad. men jag kände att jag faktiskt skulle vilja åka själv och gå och kolla på grejer, det var längesen.

väl hos mor så blev det mat och fika. och där lämnades även lillan kvar. och det funkade faktiskt bra. hämtade sushi och åkte över till freppe en stund för lite vuxenprat/jobbprat. skönt att sitta ner på rumpan och prata utan att bli störd. annorlunda.

sen hem äta sushi, och kolla på bridesmaids. GRYM FILM.  men det var så skönt att vara hemma få ta hand om bara bebben, har konstant dåligt samvete för att den ena ungen inte får tillräckligt med uppmärksamhet. när bebben får ligga och skrika ett tag för att lillan behöver ha hjälp med ngt, så gör det ont i själen. och vice versa. nu fick jag gosa, trösta, va med bebben utan att behöva bry mig om lillan. för hon var ju hos mormor och fick full attention där. ska testas fler ggr.

kort sagt produktiv dag med nära och kära. sen egentid, hatar det ordet förresten så satans konstruerat,  framför TVn i lugn och ro, typ. kan det bli bättre?

Nej nån guldgrävarvän kommer jag aldrig sakna
Nej en god vän går först

Respekt till alla dom som använder ordet tjommar i sina texter.

efter ytterligare ett tillfälle så är det bara att erkänna att jag är surrig som tusan. påminner lätt om en gammal tant med alzheimers. jag börjar babbla om ngnting som jag tycker är tydligt, men lyckas surra till allt så dels ingen fattar, vilket flera påpekat att jag aldrig kommer till poängen, eller det jag säger går att missuppfattas.

vad det beror på? troligtvis pga att jag inte sover om nätterna, eller på dagarna heller för den delen. och att jag har för mkt i skallen. om man ska iväg så ska man ha grejer med till lillan, bebben och mig. och då kan du ge dig satan på att jag glömmer till minst en person. och när jag ska berätta något så skippar jag ngra led i informationen så det blir annorlunda än vad jag tänkt. och sen lite senare upptäcker jag att nähä,det blev visst lite fel. åååh, jobbigt.

jag brukar faktiskt vara hyfsat redig.

och inte bara det. jag håller inte tider. förrut tyckte jag mig var bra på tider att vara klar med allt som ska göras. nu är jag så ostrukturerad att jag mest bara river omkring och är halvfärdig när jag egentligen borde iväg. som idag när vi skulle iväg med emma. jag hade planerat så jag skulle vara klar i tid. men icke. sen k*kade bebbens bilbarnstol. skitgrej. men tillslut kom vi ut i skogen, och kantareller blev det. men naturligtvis så glömde jag vantar till både mig och lillan. fryser fortfarande. misstänker att lillan också gör det.

liksom inget kan bara flyta på. hur länge ska det vara så här?

blir dessutom stressad satan utav att röra till saker så dant. helskotta.

jag och lillan, eller storan nu, ligger uppe och läser ur Alfons Åbergs ABC.

Jag: " säg ett ord som börjar på A"

N: Människaaaaaa.

Jag: Nej, ett ord som börjar på AAAA.

N: (glatt) jaha!!! BÄNK!!!!

jag fortsätter och läser lite och helt plötsligt avbryter lillan mig och frågar:

" men du mamma hur har du lärt dig allt det här?"

Jag: Jag har lärt mig på dagis och i skolan

N utbrister: WOW!!! Vad coolt!! Jag kan inte vänta!!!!

stod och stekte pannkisar i köket när lillan kom insusandes. " mamma, jag ´höver torkpapper!" jag ger henne en bit, och frågar varför hon behöver det. "bebben har spytt."sen susar hon in i vardagsrummet, torkar bort kräks från bebben, och fortsätter sen kolla på bompa. och jag? jag fortsätter steka pannkisar.

fattar inte när/hur lillan blev så stor. och sörjer lite att bebben har snott lite av hennes möjlighet att få fortsätta få vara liten fullt ut.

känslan av att få klä sina barn i alla möjliga fåniga outfits utan att de kan protestera. GRYM. haha. hur gullig som helst. haha.

sötingen. misstänker starkt att hans klädval inte kommer likna detta om några år. och gör det det, så är det lika sött då. :)

beklagade mig över att att jag kände mig som världens sämsta mamma. N utbrister: VARFÖR TROR DU DET ? DU ÄR JU VÄRLDENS BÄSTA MAMMA JU.

( vet att hon många många gånger kommer skrika motsatsen om några år, eller hon gör det ju nu också, men med den underbara uppriktigheten som hon sa det med. dör på det).