imorse när jag var på väg till jobbet spelades Känns ingen sorg för mig göteborg. och jag kastades tillbaka i tiden. inte så långt men tillräckligt för att mitt liv såg helt annorlunda ut.

håkan hellströms sång var i det närmsta revolutionerande för svensk musik. han sjöng halvfalsk. han var inte snygg, sexig, eller söt enligt  boybandmallen, han var tunn, blek och hade inte bländande tänder. efter ett tag la han sig dessutom till med en vit sjömanskostym. han skrev egna underfundiga texter med hjärta och smärta som kidsen, inklusive jag själv, kunde identifiera sig med.  han var äkta.och alla bara älskade det. det var 2000.

fick grym flash back feeling. konstigt, av bara en låt.

my life as it was in 2000.

jag var länge fast i ett skitförhållande som hade varit på upphällningen länge.  eller det var väl inte ens definerbart som ett förhållande in the end. men jag tror endå att den killen tyckte vi var ihop fast jag inte ville träffa honom, eller prata i telefon med honom. han tyckte nog att han ägde mig. ( skulle jag vilja vara utan det förhållandet? a i mångt och mycket. men å andra sidan, har det format mig och gjort mig till den jag är idag, stark. men också gjort mig väldigt misstänksam.) kommer dra hela den historien om det förhållandet ngngn när orken finns.

 jag jobbade som personlig assistent och misstrivdes ngt vansinnigt med jobbet. Jag blev tokförkyld och blev senare sjukskriven eftersom jag aldrig blev frisk eftersom företaget som jag jobbade för tvingade mig att jobba övertid en himla massa, så jag fick aldrig vila. aja.

hursomhelst så i den vevan träffade jag mitt ex. som jag då blev kär i och i med det så kunde jag bryta totalt med den andre. vilket resulterade i låååånga mail om falska kärleksförklaringar.  som tur var den nye precis vad jag behövde. det var ingen form av rebound utan en person som jag hade för avsikt att bygga en framtid med. sen sket det sig ändå. but that´s another story.

han i sin tur hade också ett ex. med härligt psykotiska drag. hon tillbringade mkt tid utanför hans brevinkast när jag var där och satt där i timtal och pratade bebisspråk genom brevinkastet. jag kommer ihåg att vi satte en cd på repeat för att slippa höra hennes patetiska gnäll. helt galet om man tänker efter nu.

jag sa upp mitt hyreskontrakt och flyttade in hos honom i hans lilla lgh. jag åkte med honom när han jobbade och då lyssnade vi galet mkt på håkans första cd. pch jag sjöng, sjöng med för full hals. jag tog upp mina gamla studier på högskolan, tror det var engelska. då trodde jag att jag skulle bli beteendevetare.

sen hände en hel del mer. men väljer ändå att fokusera på den positiva känslan som infann sig med håkan.

aja. enjoy