rebellerna i ngt mellanösternland (aningens för trött imorse när jag hörde nyheterna. men tippar på syrien eller kadaffiland) tycker inte riktigt att man ska ge sig trots att statschefen håller på att viker ner sig. de skanderar hellre död än förödmjukad. alltså, kalla mig tråkigt svensk,men jag har inget emot att bli lite förolämpad om alternativet är döden. better safe than sorry är min paroll.

lite grinig gick väl sisådär i fotbollskvalsmatchen i ungern. typ värdo. aja. som sagt bättre förödmjukad än död.

satt och lyssnade på p3, som i jämförelse  med alla kommersiella kanaler känns som en frisk fläkt av NYA låtar och avsaknad av politisk korrekthet i vissa program, och de diskuterade skilsmässoskivor. och varför man gillade det så hårt. och de har helt rätt, FRÅN OCH MED DU med oscar linnros hade inte varit lika bra om man inte visste att det på ngt vis handlade om veronica maggio. så är det ju. det känns mer äkta på ngt vis. sen tror jag allt man själv tolkar in mkt i låtarna som andas break up. abba dwellar stenhårt i separation i slutet i 80-talet, att båda abbaparen separerade är ju hur "bra" som helst. alla låtar andas lite ångest. att sen grabbarna komponerade och tjejerna sjöng gör ju att det bara blir klockrent.

goffar in mig rejält in break up songs, utan egentlig anledning. men tycker om den lätt ångestladdade förpackning. grymt ju.

(men naturligtvis sätter jag genast igång att tänka på bästa kärlekssångerna, the ultimate tryckare). fan vad det var längesen jag tryckte. måste klura lite påt. återkommer i ämnet. undertiden. gräv ner er i en en grop och njut.

abbas bästa break up song. eller the winner takes it all, det är svår valt. men titeln when all is said and done är klockren, och inte lika bitter som the winner, vilket jag gillar på ngt vis.

nothing compares 2 u. titeln says it all.

keith urban - okänd för många svenskar. mkt bra gråtmaterial.

och så ett boyband. givet ju.

man ångrar sällan det man säger, utan det man är för feg för att säga. att gå och tråna i smyg efter ngn är bara skit. istället bör man våga lite mer. vad kan hända? reject,absolut, men tror ändå att om man har blivit intresserad av ngn så har denne ngn en liten liten pyttekänsla för dig. sen skit i om ditt intresse har pojkvän/flickvän/är en kollega/din chef/svärmor whatever, det för bli ett nästa problem. vem skulle inte oavsett läge i livet bli smickrad av att ngn fått lite loving feelings för en.  och törs du helt enkelt inte. så kanske fylleragga lite. ett sms efter fotbollen ikväll kanske? då kan man alltid skylla på alkoholens inverkan senare om man blir rejectad eller om det blir galet jobbigt.

a, inte fanken vet jag vad jag snackar om. men återigen. man ångrar sällan vad man gör. bara det man inte gjort. lyssna på thomas stemström, han vet vad han pratar om

varför jag skriver detta inlägg? vet inte. kändes bara viktigt. orka ångra saker man inte gör.