min grundpelare är väl att man i ett förhållande ska vara trogen no matter what. så vad enkelt va. enough said, or? tyvärr har jag nu snurrat ett par jordvarv så jag har upptäckt att det finns en satans stor gråzon gällande himla massa grejer exempelvis otrohet.  otrohet är ett sånt jävulusiskt svek mot ngn som det är meningen att man älskar. jag tror inte heller att en otrohet bara händer. långt innan det händer så har man lekt med tanken, kittlats av möjligheten av en ny kropp, en ny attraktion.  visst, kan man leka med tanken och vara attraherad av en annan, men man kan stanna där. men om tanken är urlockande så kommer det hända inom snar framtid. tro mig.

jag har blivit utsatt för otrohet en gång, mig veteligen ( hur  fanken stavas det?) (återkommer till det hära med att berätta). jag var nog inte ens vidare kär i den personen och vårt förhållande var väldigt shaky. men ändå, när han berättade det aningens slirig över telefon på nyår ( ja, man hör ju vilket kvasiförhållande det var). så brast ngt inom mig. det kändes som om jag var världens sopa. och fulgrät med snor och hela helvetet. och drack en hel flarra baileys rakt upp och ner och fick en äcklig bakfylla. men känslan av att blivit krossad som en lite pissmyra under en fet stövel satt som en smäck. och konstigt nog gjorde det att jag där och då bestämde mig för att jag ville försöka bygga vidare på vårt förhållande. HALLÅ? idiotvarning. anyway, long time ago. ville länge ge tillbaka, ligga med allt och alla som kom i min väg. det var ju "fritt fram" att hämnas. men flera tillfällen dök upp, snygga män ( och nä, de var inte blinda konstigt nog)  som vid flera (olika) tillfällen deklarerade att de tyckte jag var attraktiv och gärna skulle rumla runt lite i sänghalmen ( och nä, inte på det dära onenightstandviset, utan rarare. meckigt att förklara) . men trots det fanns det en spärr inom mig, som gjorde att jag inte gick över gränsen. kanske borde gjort det, men kände ändå att jag kunde vara stolt över att inte vara den som fuckade up. ja, det tog slut så klart. och nej, jag blev aldrig mer kär efter den dära första gången. och ja, jag är helt övertygade om att han cheatade fler gånger. vilken loser.

sen är jag väl inte världens bästa på att avsluta förhållanden som borde avslutas. men jag har verkligen blivit bättre på det. men back in the days så blev jag lätt attraherad av ngn annan än min dåvarande och när jag märkte ett intresse från ngn annan så tog det slut. lite rebound. men det har jag ju naturligtvis vuxit ifrån.  men jag gick inte över gränsen, typ, ens på när jag var ung.

så vad är då otrohet? handtag? famntag? puss? kyss? eller långtradare? eller ett hederligt ligg? det är svårt, eller fylleligg kan vara totalt tillintetsägande, undertiden en långvarig attraktion som övergår till en kyss är ett mkt större svek. 

är otrohet alltid fel? självklart. men ibland, här kommer gråzonen, kan det finnas anledningar till att det händer. att aldrig bli sedd, uppskattad i ett förhållande, trots påminnelser, bråk. gör att man känner sig oförrättad, och kanske kanske söker man uppskattning på annat håll. rätt? nä, men förståeligt varför. ett fylleligg för skojs skulle? totalt meningslös i mina ögon.

ska man alltid berätta? det svenniga politiskt korrekta är ett rungande JA. i verkligheten? vet faktiskt inte. frågan är väl varför berättar man?  Är det inte främst för att döva det egna dåliga samvetet först ? Eller rädslan att ngn annan berättar? Att må förjävligt själv kan ju faktiskt vara ett passande straff för brottet som är begånget. ibland står så mkt på spel en hel familj för ett knapplöst knull. märkligt att man ska vilja riskera det. om det knapplösa knullet inte är ett fegt sätt att komma ur ett dåligt förhållande. funderar på om det ibland, om partnern inte "kommer" få reda på det, kanske är bäst att hålla käftet. man lever med sitt pissiga samvete.

eller som en smart människa sa till mig: se till att inte vara otrogen så slipper man ta ställning till om man ska berätta eller inte. so simple.

 

Karin

22 juni 2011 22:19

Det där är inte enkelt...
Jag anser att gränsen för otrohet är individuell.
En del pussas och kramas till höger och vänster, utan att det finns någon mening alls med det, utan det ligger bara i personens natur.
Vet man det så kan man överse med sådant, och det blir inget konstigt alls för någon.
Om någon som inte alls är på det viset plötsligt bara kramar om någon, så kan man börja ana otrohet.
Går det längre än till handtag, famntag klapp eller kyss, så är det nog något fel. - Antingen på personen som är otrogen, eller på förhållandet.
En del behöver så mycket bekräftelse att en persons "kärlek" inte räcker, och de söker sig därför utanför förhållandet för att bekräfta för sig själva att de duger.
I förhållanden som inte är bra kan vem som helst (nästan) känna att man behöver kärlek, eller kanske till och med en väg ut ur ett förhållande som man själv inte riktigt orkar avsluta.
I det senare fallet kan jag avslöja att I've been there, done that, även om det inte blev något allvarligare än kyssar. -Då i alla fall, och det blev inte mycket mer sen heller...
Det räckte för att få fjutt på brasan som jag behövde för att orka ta tag i uppbrottet ur ett förhållande där någon försökte bryta ned mig.
I det fallet var "otroheten" ett vapen jag behövde för att ta språnget tillbaka till livet.
Det normala livet, utan en charmig psykopat under mitt tak.
(Men hade jag vetat om vilka trakasserier det skulle medföra under flera år hade jag aldrig vågat. - Och då undrar jag vem jag hade varit idag? Knappast den galna, spontana människa som jag tidigare varit sedan födseln i alla fall...)

Chillidill

23 juni 2011 08:53

Jag tackar hjärtligast på din infallsvinkel, och känner att jag måste spinna vidare lite på mitt inlägg, med dina tankar som utgångspunkt.
Kanon att du orkade bryta upp, från ett destruktivt förhållande, och det fallet är alla metoder bra.
Återigen, tack för kommentaren, och lycka till med kärleken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kompisselfie

Tänk för att jag är det. No excuses what so ever. Inte mitt fel är bara så. Till och med så sjukt bra att jag sitter på en tonårsblogg och regerar typ. Och jag hatar att autokorrekt går in och skriver stor bokstav efter punkt. Rätta mig inte. Jag vil...

Skönt. Aningens mycket att ta tag i men. Känns bra. Kommer bli en fin vecka. ...

Idag har vi varit hemma och kollat av orken. Och herregud vad ungen har ätit. Men inte sovit. Men på fm var vi ute och lekte lite. Efter lunch har vi varit inne eftersom det blev regn. Trist. Men det har varit bra, och pluppen har skrattat idag och...

Lillen har varit sämre idag. Pipig och hängig. Sovit i massor och inte haft ngn ork. Inte så konstigt när han bara dricker vätskeersättning och inte får behålla ens det. Plutten. Dessutom har det regnat hela dagen, blää. Men lagom till dagishämtn...