skitlöjligt. ska åka till london med jobbet imorg. kl.4 drar jag hemifrån. det ska bli apnice. har packat, packat och packat lite mer. men grejen är att jag har aldrig varit ifrån min dotter själv. utan make. hon har sovit hos mormor två nätter i rad. och det är inga probs. alls. men att lämna henne och åka iväg själv har jag aldrig gjort. betvivlar inte för en sekund att hon kommer ha det dåligt hos pappa, snarare tvärtom. tror de kommer lylla på rejält och få mkt mystid tillsammans.

men jag, kan jag stå ut med längtet och att inte få krama hennes lilla ofta sockerkletiga armar. galet löjligt. men panikframkallande. vill inte ens åka. fast det vill jag ju verkligen. är så taggad och tycker det verkligen ska bli skoj. men nojjar ändå. och tänk om ngt händer med n, eller med mig? och jag är i london? tänk om jag inte orkar gå så mkt. osv. osv. tänk om jag bara dör av längt på kvällen och bara vill ligga inne och grina. kommer inte att hända men ändå. alltså, hajja resnerver deluxe.

fan. och ändå vet att det kommer bli suveränt.