målet ikväll var att jobba, rätta och orka hela vägen igenom bunten. det hände inte. shoppade lite. fejjansurfade. slötittade både här och där. och rättade sinsemellan. och sen i en lite konversation med en exelev på fejjan, och då ebrättade han att jag ngn gång hade stirrat ut honom ur klassrummet. fick lite ångest. och sen bara som en liten lampa över skallen ' jag har påverkat alla mina elever. kanske inte mkt. men ändå. man har satt ett litet avtryck. och jag har bara gått i min egen lilla lalalavärld och tyckte att det är så märkligt och berikande att alla elever har påverkat mig på ngt sätt.panikar  jag minns alla elever som jag haft och ngn grej de har gjort, sagt, osv. och helt plötsligt slår det mig att de har nog samma grej om mig. undra vad de säger. och de eleverna som  jag har nu de kommer prata om mig om ngra år. eller ännu värre om man inte gör ngt avtryck alls. heregud. cecilia? nej vem fan va det? måste vara ngn n00b som flashade förbi. herregud. men hur vill jag bli ihågkommen? förhoppningsvis som en snäll och rättvis person, som gärna bjuder på sig själv. en klant kanske,. en virrpanna. men med kontroll. hoppas jag. inte nödvändigt att de måsta gillat mig. men att jag stod på mig. vad de tycker om mitt utseende skiter jag högaktningsfullt i. whatever. men att jag var ok iallafall. shit vad jag börjar nojja. men har aldrig fattat att eleverna också fick intryck utav mig. och minns. på samma sätt som jag minns f*s gröna marwintröja minns han att han ville dö en smula ( idag behöver han inte dö. om jag träffar dig ute ska jag ge dig en stor kram) men liksom han vill vara vän på fejjan iallafall då kan det ju inte vara katastrof. har ngra gamla elever som droppar in som vänner. en gammal teacher kan ju inte vara högsta vinsten, men förhoppningvis är det ngra som minns mig med ett litet leende om än ett snett ett. kommer vara så tokuppfylld av denna nya insikt att jag knappt kommer våga tilltala eleverna. herregud. de kanske kommer minnas det jag säger.

jobbet då? nja så där. fick lite gjort iallaf