kärlek alltså. det är grymt. men kärlek är så himla komplicerat. alltså jag är inte så bra på förhållanden. har väl egentligen aldrig sett mej som en förhållandeperson. men gillar ändå tvåsamhet. ngn att krypa upp tillsammans med i soffan. och kura ihop med. och liksom känna att det är helt ok att vakna med en sön då man har riktigt sunkig andedräkt och lite betongskalle. tvåsamhet rockar. men liksom inte till vilket pris som helst. att vara ihop med ngn bara för att slippa vara ensam suger. och när förhållandet börjar luta åt det ruttna hållet har jag alltid gjort det mest fega alterantivet. antingen dumpat utan ngn egentlig anledning eller helt enkelt cheatat lite.och sen erkänt och på så sätt fått en smidig väg ur förhållandet.  feg, och värdelöst. 

har faktiskt varit fruktansvärt ego och trampat på över stackars förälskade stackare. eller inte alltid, ibland har vi bara gjort slut. inte prata på några veckor och sen varit polare. eller nja, är faktiskt bara vän med två ex. är dessutom expert på att utplåna alla spår av ex. så fort det är slut kastas alla eventuella kort, sms, brev eller annat. aldrig spart ett minne från ett förhållande. är man inte tillsammans längre finns det väl ingen sentimental anledning att hålla kontakten. om man inte tycker om msk tillräckligt för att vara ihop längre, så varför vara vän. vänner har jag redan. (älsk på er i massor)  lite raljerande men sant.   ganska kall på det viset. men nu har jag inte massor av ex. men ett par, och ngra flings. fanken livet är väl till för att levas.

har väl inte malt igenom så många seriösa förhållanden som vuxen. två samboförhållanden och sen två äktenskap. är en liten hoppa, alltid på jakt efter ngt bättre. tills nu. har så hittat hem. enough said. inget behov av att söka ngt annat. finns nog ingen som kan stå ut med mig så bra som han och vice versa. för han är inte heller perfekt. men nästan. apjobbigt. han städar, och har koll på ekonomin. jag, jag vet aldrig hur mkt pengar som finns på kontot. kollar aldrig. jag bara handlar. han är ordningsam, jag är kaos. han lägger posten i en hög, och jag går och river runt och lämnar posten över hela bänken. på min sida sängen ser det ut som en tromb dragit fram och på hans ligger allt i prydliga högar.

sen har jag kanske lärt mig att aldrig, aldrig (allt kan hända, han kan ju faktiskt bli tokförälskad i ngn annan) ta ngt för givet. men just nu gillar jag läget.

( hur jag är som vän är en annan historia. ex. kommer du ihop tjejen med tjocka låren, martin? skit vilken bitch jag va. hahahaha)